Yes. Det här kunde jag inte tro i somras när jag, Erik och Oskar började jogga. Då pallade vi knappt ett varv på Kemiraslingan, som ändå är dryga 700 m. Men idag klarade jag både längdmålet och tidsmålet. Tiden blev 1:58:58.
Jag var lite skeptisk först efter att vi i morse lastat en lastbil med kläder till Litauen, men jag tyckte det var värt ett försök. Först när jag har en km kvar inser jag att jag kommer att klara 2-timmarsmålet och vad händer då? Jag får krampkänning i höger vad. Suck. Då bestämde jag mig för att hoppa på ett ben om det skulle behövas, men jag stretchade lite och lyckades hålla tiden i mål.
Kan nån förklara varför jag har såna problem att pressa tiden på milen, men utan överdrivna problem klara att springa dubbla sträckan i samma hastighet. Jag behöver nog lite coaching.
Nu blir det nog film och en massa chips i kväll 😉
Varför strutfut?
7 Comments